Archive for december 2012

Renovera som Mr. Miyagi

Vem sa att det inte går att förena nytta med nöje? Jag och sambon började prata om att renovera och måla om husfasaden och staketet i lördags och kom på att vi skulle försöka göra det mesta själva. Det känns smart på flera sätt, dels för att vi ska till Zanzibar i januari och inte vill bränna reskassan på dyra hantverkare, men också för att båda jobbat så himla mycket och att det här blir en ursäkt för att verkligen hitta lite kvalitetstid tillsammans.

Eftersom vi båda är noviser på området – tror inte ens att vi har en skruvmejsel i garaget – tog jag ett smslån i dag för att snabbt fylla på med allt från golvslipar till penslar och färg. Jag räknar med att det är väl investerade pengar eftersom priset på huset förhoppningsvis kommer att skjuta i höjden inför försäljningen nästa år. Tänkte försöka köpa det mesta på nätet och sätta igång så fort det går. Jag väljer att hämta inspiration härifrån. Frågan är vem av oss som är Karate Kid och vem som är Mr. Miyagi …

 

Så här blir man bra på karate.

Livet på fyra hjul

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med bilarna jag ärvt från min farbrors verkstad. Jag skulle nog få en del för dem, men för mig har de ju också ett nostalgiskt värde som inte går att mäta i pengar. Försäkringar är hur som helst ett måste om jag väljer att behålla dem, men ingen behöver väl tio bilar … Lotusen har ju sett bättre dagar också. Den skulle behöva en totalrenovering för att någon ens skulle vara intresserad av ett köp.  Jag minns när jag åkte i den första gången genom USA och dånandet från motorn fick hela mig att skaka. Det var en mäktig känsla att bränna fram längs de klassiska motorvägarna, även om jag bara var tio år gammal och inte riktigt förstod vidden av upplevelsen. Men det var så klart 20 år sedan och i dag går den knappt att starta.

För att vara en person som tog körkort så pass sent i livet och egentligen inte har något större motorintresse, är det lite märkligt att plötsligt ha tio veteranbilar stående på bakgården. Tur att det finns plats i alla fall, annars skulle jag inte ha något emot att se min farbrors samling hamna här. Många har hört av sig och frågat vad jag tänker göra och intresset för veteranbilar tycks vara större än någonsin, så jag får nog ta mig en allvarlig funderare på vilket alternativ som är bäst. Kanske säljer jag ändå hela samlingen och uppfyller en gammal barndomsdröm för vinsten. Undrar vad min farbror skulle tycka om det – bil som bil liksom …

Barndomsdrömmen. Bilen alltså, inte personen på den.